BLOGG

2019 > 05

Jag är iväg ensam på äventyr. Det är ganska okej men jag saknar ibland sällskap. Det är generellt sätt trevligare med sällskap. Men jag tycker att det är grymt om det finns möjlighet att vara helt ensam ibland, exempelvis för att ligga i sängen och dåsa bort vilket ofta sker i brist på koffein som håller tankarna igång. Äventyret är dock kort och med ett specifikt mål: Göteborgsvarvet. Tåg ner från Falun klockan 8.28 fredag morgonen och därefter kollaktivtrafik till Göteborgsmässan för nummerlapp följt av ny kollaktivtrafik till Linnéplatsen för boende. Efter några dagars beslutsångest föll lotten på Linnéplatsens hotell och Vandrarhem med ett bekvämt avstånd till start och mål. Efter två timmars dåsande i hotellsängen blev kvällsaktiviteten en promenad till "Jennys Place" för kinamat (bara namnet kräver egentligen ett eget blogginlägg) samt mataffär för kompletterande mat till frukost, mat innan tävlingen samt mat på tågresan hem. Planering för denna resa är A och O då tåget hem till Falun lämnar perrongen i Göteborg klockan 16.15. Det otroligt korta besöket är nödvändigt då jag faktiskt har dubbelbokat helg med jobb klockan 09.00-16.00 på söndagen. Inte supersmart planerat så här i efterhand. Starten på Göteborgsvarvet klockan 13.00 ger mig 3 timmar och 15 minuter att genomföra loppet, vara supertrött en liten, liten stund,  hitta mina överdragskläder, kryssa över alla specialöver- och undergånger (på grund av loppet) tillbaka till hotellet, duscha, packa in maten som står i kylen och hitta kollektivtrafik tillbaka till centralstationen. Ett svårt pussel att lägga, även för mig.

Starttiden klockan 13.00 är svår rent planeringsmässigt vad gäller matintag då tiden innebär en frukost och en halv lunch. En full lunch blir för mycket mat innan. För min egen del bör maten innan tävling avslutas ungefär 3 timmar före start vilken i detta fall innebär klockan 10.00. Min plan är enkel och tråkig:
1. sova tills jag vaknar  med en första frukost: havregrynsgröt med banan, kanel och gurkmeja. Obligatorisk husk i varmt vatten.
2. vila, packa inför tävling samt resa hem, förbereda vätska.
3. frukost nummer två: ris med sås på spenat, broccoli och havregrädde.
4. vitargo och KOFFEIN!

Som vanligt har jag gjort en bakvänd koffeinladdning vilket innebär 48-72 timmar utan koffein innan loppet. Tiden beror på typ av tävling samt hur tufft det är på jobb- och mammafronten. Den här gången blev det 48 timmar (=alltså jobbigt på hemmafronten). Det är fruktansvärt. Det är alltid fruktansvärt utan koffein! Det är som att ingen del i hjärnan fungerar. Allt går sakta! De första 48 timmarna är pina. Efter 72 timmar vänder det. Men då brukar det vara dags för tävling så problemet är löst. På temat koffein såg jag två intressanta saker under mitt Göteborgsbesök. Det första, shyssta gratisgrejer från Naia på mässan: "energivatten". Därefter hittade jag "koffeinvatten" i mataffären. Nu får du koffein motsvarande två koppar kaffe utan att dricka någon kopp kaffe! Smidigt, för såna som mig som vill ha sin kopp kaffe med svagt kaffe, tjock havregrädde, lite socker och en sked kokosolja. Men kaffekoppen på morgonen är vissa morgnar den enda anledningen till att jag kravlar mig upp ur sängen.
Loppet i sig var ett bra träningspass. Men känslan fanns inte där. Jag har heller inte nåt det stadie som många andra har vad gäller folkfesten Göteborgsvarvet. Det är en svår bana på något vis, oberäknerlig. Många svängar, många höjdskillnader i form av trottoarer och spår för spårvagn, många byten av underlag såsom asfalt, betong, sten, kullersten samt broarna som verkar suga ur musten ur benen. Start- och målfältet kommer jag inte heller så bra överens med. Det är så otroligt stort och trångt att jag har svårt att hitta. Efter flera minuters irrande efter själva startlinjen var jag tvungen att fråga en funktionär där det visade sig att jag hade passerat starten. Det finns alltså inte en START-portal alls. När det väl närmade sig start irrande jag igen för att hitta platsen att lämna in väskan med överdrag vilket jag till slut hittade låååååååångt ifrån start. Dessutom låååååååångt ifrån målgång upptäckte jag efter målgången. Både för inlämning av kläder och uthämtning av kläder var jag tvungen att fråga funktionärer för att få riktlinjer. Speciellt jobbigt var det efter målgång då det tar ungefär 1.38 min innan jag börjar frysa. Ungefär såhär: efter 45 sekunder akuttrött, efter 1.10 minuter i akut behov av vatten att dricka och slutligen efter 1.38 minuter börjar kroppen att frysa.

Starten var ändå okej eftersom jag fick starta i elitledet/SM-klass. Att stå längst fram i starten i stora city-lopp är vansinnigt häftigt! Enbart detta gör det värt många träningstimmar. Efter ett katastroflopp 2011 hade jag lovat mig själv att jag aldrig mer skulle springa varvet om jag inte fick stå längst fram så när jag kvalade in i SM-klassen med resultatet ifrån Stockholm halvmarathon så var biljetten bokad! Starten i Göteborgsvarvet var helt klart en häftig upplevelse, men mäktigast är ändå (så här långt) starten i Stockholm halvmarathon.

Banan är svår, liksom oberäknelig. Det är svängar, ganska många och ganska tvära svängar. Det är mycket höjdskillnader och förändring i underlag såsom asfalt, betong, sten, marksten, trottoarkanter och spår för spårvagnar. En city-bana att vricka fötterna på om inte aktsamhet finns! Det är också en del kupering som faktiskt tar på benen. Det är såklart inte i närheten av Tällberg halvmarathon men där är det mentala läget att banan är känd för sin tuffa kupering.
Känslan under loppet var jobbig. Inte alls som första halvan i Hamburg maraton där fötterna flöt fram av sig själva. Från kilometer 5 var det tufft. Jag var verkligen tvungen att fokusera för att hålla uppe farten och även om jag försökte allt jag kunde låg vissa delar en bra bit över 4.00-tempo. Utan langahjälp av bror och brors sambo hade jag mest troligt bara stannat. När jag väl passerat kilometer 11 kändes det som att loppet ändå skulle kunna genomföras utan total kollaps och sista 5 kilometrarna gick helt okej med tanke på formen.
Tiden på 1.21.44 är ett personbästa med 2.05 minuter. Bra kan tyckas men jag hoppades på under 1.21. Placeringen blev 17 i SM-klassen och 24 totalt. Den kvinnliga maratoneliten blir verkligen mycket bättre, snabbt! Förra året hade samma tid räckt till en 9e placering på SM. Jag måste träna mycket mer! Många fler löpkilometer per vecka och mycket fler tuffa pass. Jag har så otroligt mycket motivation till att få utvecklas inom löpningen för att se hur långt det kan gå.

Jag är så otroligt tacksam för klubben som gjort det möjligt för mig att genomföra detta lopp.  Utan det hade jag aldrig prioriterat Göteborgsvarvet med den givna formen. Jag känner mig lite besviken att jag inte presterade bättre i Moras färger men hoppas kunna bjuda på mer i de tävlingar som kommer. Kroppen är uppenbart fortfarande lite sliten efter Hamburg marathon där jag nu i veckan har fått konstaterat att jag har bursit i vänster knä (=svullen slemsäck). Det är inget allvarligt och försvinner av sig själv på ett par veckor OM jag inte retar den. Mest troligt är det alltså löpvila framöver, och jag tycker inte om crosstrainer. Tips på att få passen på crosstrainer roliga tas tacksamt emot! Vattenlöpning fungerar säkert liksom att ställa löpbandet på max lutning och enbart gå då det känns värst nerför trappor.

Jag är ändå nöjd med aktiviteten som har gjort mig en erfarenhet rikare. Det supersnygga medaljen känns bra att få hänga upp bredvid mina tidigare medaljer. Nu mot nästa mål!

Läs hela inlägget »