Ultravasan45 är genomfört och har gett mig löpglädje, motivation, en känsla av tillhörighet och en tomhet. Främst så är kolhydratförråden tomma men även mental tomhet och märklig känsla när jag har en riktig Vasaloppskrans på mitt hotellrum. I den trötthet som följer en maximal urladdning så har jag fortfarande svårt att formulera hur jag känner mig, förutom just tom. Läs mer i blogginlägget.